Lina & Martin

Var befinner vi oss, och hur hamnade ni just här? 

Lina är uppvuxen i Örgryte. När vi fick barn flyttade vi hem från Stockholm. Vi köpte ett hus men det kändes aldrig helt hundra för oss. Martin cyklade förbi huset på vägen till jobbet och såg en dag att det var till salu. Gick på visning och sen var det köpt. Takhöjden, ljuset, snickerierna…det liknar inget annat hus vi sett. 

På vilket sätt tycker ni att ert hem speglar er och era personligheter?

Det är helt klart ett hus där form går före funktion, eller i vart fall yteffektivitet. Det är lite självmedvetet fåfängt. Och det är helt lugnt att det får vara så. Allt behövde inte vara så optimerat. Efter att ha kvadratmetermaximerat i flera lägenheter i Stockholm är det otroligt skönt med ett hus där de sociala ytorna som matplats, vardagsrum och bibliotek verkligen får ta plats. Vi tycker om att ha familj och vänner över, och vi har alltid ordnat fester (Martin hade en gång 35 personer på fest i sin 22 kvm stora studentlägenhet). Nu har vi äntligen plats. 

Vad tycker ni allra mest om med ert hem?

Trappan. Dubbel takhöjd och ljus från tre väderstreck och två våningsplan. Valven i hallen. Skapar en nästan sakral känsla. Den platsbyggda inredningen. Påminner i vissa delar om en båt, eller nästan en kryssningsfärja från en svunnen tid.

Vilka kulörer har ni valt, och vad fick er att fastna för just dem?

Visionen var tydlig redan från början. Vi ville ha en varm, ljus och neutral bas som kunde fungera i olika väderstreck med olika ljusförhållanden. Därför valde vi K02 — Linen. Detta eftersom rummen flyter in i varandra, och dessutom mellan våningsplanen. Vi tycker om att måla in snickerier i något annat än vitt, och K67 — Rioja passar väldigt fint med golven, den Öländska kalkstenen i hall, fönsterbänkar och eldstad, samt med trädetaljerna i teak. Den följer också med i alla rum – även där vi valt en annan väggfärg och blir en slags ”röd tråd” (pun intended) genom hela huset. Dessutom har exteriören en snarlik färgsättning, då det fanns egentligen ett tema att bara bygga vidare på. 

I barnens rum ville vi ha en mer lekfull känsla, och här valde vi K150 — Buttercup på väggarna och K139 — Tundra. Tundra i taket (vår son ville väldigt gärna ha något blått någonstans i rummet). Riojan har fått följa med på snickerierna även här. 

Finns det något i ert hem som ni är extra stolta över?

Vi är såpass nyinflyttade att vi inte har hunnit skapa de detaljerna själva ännu, men originalköket från sent 40-tal är obeskrivligt fint och välgjort. Den sortens kök som nästan inte går att få tag på idag, med smarta funktioner och lösningar som känns väldigt långt från dagens modulkök. Det ska bli en väldigt rolig utmaning att med varsam hand uppdatera köket för att möta dagens standard.